En kväll med rådjuren

I går kväll höll jag på att traska rakt på råbocken för 22:e gång då han stod med den vita ändan emot mig och betade vid en gran bakom det röda huset. Hans kompisar var längst borta vid ängs-kanten.

Råbocken lade inte märke till mig, utan jag fick stanna och påkalla hans uppmärksamhet genom att lugnt prata till den. Jag var lite skraj när han tittade upp och glodde på mig ett tag, men sedan skuttade han lugnt bort och gömde sig bakom en gran. Han verkade nästan känna igen min röst nu.

Fast egentligen är det nog lugnast att ha en bock vid kanten:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s