Svensk väckelse – Algot Nicklasson

 

Väckelsen – en eld som kvävdes

Publicerad: 2012-02-23 16:53

Filadelfiakyrkan i Stockholm hade utrymme för 3  000 mötesbesökare. Kyrkan fylldes både på vardagar och i helgerna. Atmosfären var laddad av förväntan och en tydlig Guds närvaro. Hela Sverige berördes av den andliga förnyelsen. Det var vintern 1951 när väckelsen pågick som allra starkast. Vi som då var unga samlades till bön varje lördag natt fram till söndagsmorgonen.

Ett år innan genombrottet var det en bönerörelse där många även fastade och bad till Gud om en väckelse över landet. Pingströrelsen hade varit i en svår kris med konflikter och en smärtsam avmattning. Så kom ”predikantveckan” i början av december 1950. En ung och relativt okänd evangelist talade. Plötsligt såg flera samtidigt hur en eld flammade över konferensgästerna i Filadelfiakyrkan. Samtidigt kom en djup förkrosselse över samlingen med flera tusen pastorer och äldste. Det var tårar och en gemensam bön om fördjupad helgelse. Alla hade gått ned på knä inför Gud. Man omfamnade varandra, bröder som uppträtt i konflikt, bad varandra om förlåtelse.

Väckelsen pågick allt starkare under det år som följde. Det var överfyllda kyrkor, många kom tillbaks till Gud, tusentals blev frälsta. Församlingarna växte. Det skedde övernaturliga under, framför allt blev människor förvandlade av Guds kraft. Gudstjänsterna fylldes av lovsång i tillbedjan. Det var en ödmjuk och förkrossad ton som märktes när rösterna förenades i bönekörer utan annat än stilla pianomusik: ”Jesus kär gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli och när andra du välsignar, gå ej mig förbi.”

Det synliga redskapet i denna förnyelse var den drygt 20-årige evangelisten Algot Niklasson. Vi som upplevde hans framträdande minns heligheten, respekten, hela atmosfären som var präglad av bävan inför Guds genomträngande blick och förväntan inför den helige Andes kraft.

Väckelsen formades utifrån känslan av total ovärdighet och förkrosselse inför Guds helighet. Algot Niklasson hade börjat sin evangelistgärning som 16-åring.
Joel Halldorf har forskat och sammanställt en detaljrik berättelse om förnyelsen och Algot Niklassons betydelse i det som hände.
Det är en omfattande historia som tecknas om Pingströrelsens kris strax innan väckelsen kom och de problem som uppstod och orsakade att denna märkliga besökelsetid också kvävdes.

Joel Halldorf berättar hur Algot Niklasson föddes år 1927, vilket innebär att han i höst blir 85 år! Algot växte upp på ön Rörö i Göteborgs skärgård. Han minns att han ”hörde tydligt Guds kal­lande stämma redan i femårs­åldern”. Redan som 16-åring gick han ut i evangelisttjänst.
En tid innan väckelsens genombrott skrev Algot Niklasson i sin dagbok om hur han bad till Gud. Han ville inte acceptera den andliga stiltje som präglade Sveriges kyrkor.
Han bad: ”O, Gud, bevisa att du lever och hjälp mig. Jag pendlar mellan himlar och helveten. Jag slits mellan ångest och tro. Jag begriper mig inte på mig själv, orkar inte bedja, inte koncentrera mig på själars frälsning, bara rotar i mig själv och finner endast smörja, ofullkomlighet, tvivel och vanmakt.”

Sent en kväll läste han en liten biografi om John Wesley. Den gjorde ett djupt intryck. Den metodistiska väckelsen var också en förebild när pingstväckelsen formades i början av 1900-talet.
Nu bad Algot Niklasson: ”O, Gud, lös mig ur mitt mörker! Du ser mitt famlande. Bara en strimma ljus, Herre! En enda liten strimma blott! För mig till klarhet och giv mig kraft! Det är brytningstid i mitt liv. Visa mig vägen! Lämna mig icke! Jag uthärdar ej eljest. O, min Gud.”
Joel Halldorf har läst dagböckerna och beskriver evangelistens längtan: ”Herre, du vet det. Vad du gör i mitt liv, gör det snart, jag förgås annars.”

Hämtat från bloggen alertsweden länk: http://alertsweden.bloggo.nu/GUD—ge-oss-en-Profet-som-Algot-Niklasson/

Annonser

2 reaktioner på ”Svensk väckelse – Algot Nicklasson

  1. Vet inte hur mycket du känner till Lewi Petrhus inblandning i det här, men det är i sanning ingen rolig historia. Intressant att notera i sammanhanget är att, Rickard Nicklasson, son till just Algot,och under många år stått i tjänst i Smyrnakyrkan i Göteborg, men har aldrig med ett ord nämnt om det som hände med hans Far, men en sak är klar, nånting hände där och plötsligt och av nån anledning hindrades Algot Nicklasson med sin fortsatta förkunnargärning. Själv blev jag nekad och portad till vidare förkunnelse inom pingströrelsen i början av 80-talet, men det är en helt annan historia det.

    • Hej Tony!

      Ja, det kan bli många ”stopp”
      på vägen.
      Jag har också blivit ”stoppad”
      i en tjänst och det slutade
      med att den kyrkan idag
      existerar inte längre.
      men det är också
      en annan historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s