Tingsrätten – Ingen källa för sanningen

207413_104044659679691_1401354_n

På en somrig bild ses en man sitta i mörka solglasögon bekvämt tillbakalutad i trädgårdsstolen. Bara någon meter bort tittar ett barn med munnen täckt av glass in i kameran. En strut i värmen är aldrig fel.

De verkar ha det riktigt skönt, mannen och barnet. Parasollet ger lite svalka i värmen och det ögonblick som bara är deras.

I sommar får barnet äta sin glass utan pappa. Pappa finns inte längre. Deras vägar skildes för alltid i en blodpöl i en toalett en natt i november förra året.

Flera dagars rättegång i Kalmar tingsrätt är över. En misstänkt mördare väntar på sin dom. Bli friad eller fälld.

Dag efter dag har det pratats om bevis, blodbilder, vem som sett vad, dna, spår och möjliga förklaringar.

Om detta vet barnet inget.

I lägenheten fanns fyra personer. En av dem dog. Tre finns kvar som borde kunna berätta varför ett barn inte längre har någon pappa. Men vad betyder ett barns, broders eller mammas rätt att få veta varför mannen i solstolen inte längre finns? Ingenting.

”Jag har inte sett eller hört något”, säger kvinnan.

”Jag är ingen golbög”, säger den ene mannen.

”Jag vet vem som gjorde det men tar inte namnet i min mun”, menar den tredje.

Vittnen som försökt bringa lite klarhet har mötts av misstänksamhet. Blivit ifrågasatta. Men så sa du ju inte då. Varför säger du så nu? Hur kan du vara säker på det?

Och sen har vi polisen. Advokaterna menar att dess utredning inte är mycket värd. Att utredarna har missat eller rent av struntat i att ta fram viktiga uppgifter.

Om detta spel i en svensk rättssal vet barnet med glass runt munnen inte något.

Nu är alltså rättegången över. En misstänkt mördare ska frias eller dömas på de uppgifter som kommit fram.

Men vet vi mer i dag än tidigare? Visst är det så. Vi känner till bevisen, spåren, teorierna, vems dna som är vems och allt om tekniska undersökningar.

Det som saknas är berättelserna från de som vet vad som verkligen hände.

De som skulle kunna berätta valde att inte dela med sig av det som skulle ha kunnat förklara varför en 53-årig pappa är död.

Ett barn kommer nu att tvingas växa upp utan att vetskap om varför det inte har någon pappa.

När barnet blir äldre kommer det bara veta att orsaken var ett mord. Inte vad det var som ledde fram till det brutala slutet eller vad det var som utlöste det totala raseri som gjorde att någon berövade en annan människas liv.

Första rättegångsdagen uttryckte en anhörig till den mördade en förhoppning om att de närmaste dagarna skulle ge en förklaring varför han inte längre har någon bror.

Allt eftersom tiden gick stod det allt mer klart att Kalmar tingsrätt inte alltid utgör en källa för den som söker efter sanningen. De som visste valde att hålla tyst.

I framtiden kommer någon att fråga: Pappa, vilka är det på bilden?

Det där är jag när jag var liten. Jag tyckte mycket om glass.

Gubben då?

Det är din farfar. Men om honom ska jag berätta någon annan gång.

Källa: (http://www.barometern.se/kalmar/peter-karlsson-tingsratten-ingen-kalla-for-sanningen/)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s