Den kristne människan

Människan,

sy

som var skapelsens krona, har fallit.

Det som Gud skapade som ”mycket gott” har genom synden blivit bräckligt och svagt, med en benägenhet till att synda och högmod.

Vad var det egentligen som var den grundläggande synden? Hurdant är arvet från 1 Mosebok 3?

Det var längtan efter att bli som Gud, skuggan av den synden vilar fortfarande över Guds folk. Trots att den troende människan har blivit löst från syndens följder,har hon inte helt befriats från dess kraft och närvaro.

Synd är ett symptom från den troendes gamla och obefriade mänskliga natur. Den karaktäriseras av den syndfulla, mänskliga böjelsen att förlita sig på sig själv.

Det Kristus uppnådde genom sin död och uppståndelse ledde till frälsning och förvandling av vår skadade och syndfulla natur. Men trots att vi är helade av nåd, kvarstår symptomen av vår skada.

Vi förblir syndare. Syndens kraft försvagas, men den är fortfarande kvar. Kristus var utan synd, kristna frälses från synd. Men den finns ändå kvar inom oss, en fientlig och hotande makt, som hela tiden hotar att bryta in och störa den troendes liv.

En del moderna förkunnare verkar förneka syndens realitet inom de troende. De är inte nöjda med att förkunna om att syndens skuld har betalats en gång för alla på korset. Utan det presenteras som om syndens kraft är helt krossad och dess närvaro hos de troende är borttagen. Genom Andens kraft, menar de, kan den troende leva ett liv fri från synd.

Detta är ett annorlunda evangelium, som förnekar syndens kraft och på det sättet förringar härligheten av vad Gud har gjort genom Kristus. Synden framställs som en ynklig fiende, lätt besegrad. Men som Nya Testamentet framställer det, är den i verkligheten kraftfull och bestående närvaro inom de troende. Man behöver påminna sig om att det var till kristna som Johannes skrev dessa slående ord:

Om vi säger att vi är utan synd, bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte I oss.”

Alla kristna, ung som gammal, pastorer och lek-män, har en benägenhet till att frestas och synda. Allt tal om Andes kraft har lett till att syndens fortgående närvaro och kraft inom de troende, har försummats.

Inom kraft-kristendomen har man med fraser som ”det segrande kristna livet” låtsats att man har gjort sig av med syndens problem, medan man i själva verket har misslyckats med att få fatt på syndens problem”.

(McGrath, ”A BetterWay: The Priesthood of all Believers”, s.304-306:)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s