Jesu Död – Erik Axelsson

JESU DÖD – 100 % Gud och 100 % människa

I samband med att jag påbörjat en uppföljare till boken ”Avfallet” har jag noterat, att det råder en viss förvirring runt tolkningen av Jesu död. Jag vill inte påstå att jag är någon expert i frågan, men jag har ägnat mycken tid åt att försöka förstå korset.

Redan under min tid på Betelseminariet intresserade jag mig mycket för frågan, som i och för sig är omöjlig att till fullo besvara. Ingen bibellärare eller teolog kommer någonsin att helt kunna förstå vad som hände på korset, den dagen när Jesus gav sitt liv för mänskligheten.

Innan vi går in i detta studium behöver vi dock påminna varandra om, att det Fadern gör genom sin Son på Golgata är helt avgörande för varje människa som har levat, som lever och som någonsin kommer att uppträda på denna jord. Vi människor står i en oerhörd tacksamhetsskuld till vår Gud och Fader till Jesus Kristus och den Helige Ande. Så låt oss först glädjas åt korset och tacka för vad det betyder, även om vi inte riktigt förstår den fulla innebörden.

Jag har kommit fram till, att det är Jesu sju ord på korset, och det som sker i Getsemane, som måste ligga till grund för hur vi bäst kan tolka skeendet. Om man utgår från något annat bibelord, är det lätt att komma fel. Jag vill ge några synpunkter, som är hämtade från boken jag arbetar med. Låt mig också tillägga, att jag inte lider av någon prestige utan gärna vill lära mig mer om korset, om någon nu reagerar och vill ifrågasätta mina slutsatser.

Det jag hävdar är att Jesus dör fullt ut som människa och inte bara offrar sig kroppsligen när han ger sitt liv på korset. Jag utgår från tre grundförutsättningar.

1. När det talas om död i bibeln handlar det om skilsmässa och inte utplånande.

2. Jesus är sann Gud och sann människa, vilket innebär att han har en komplett mänsklig natur, genom Maria och en komplett gudomlig från evigheten. Han är en person men har två separata åtskilda naturer. Han är med andra ord 100% Gud och samtidigt 100% människa.

3. Jesus är Gud, men på jorden har han enligt Johannes evangelium och Fil 2 valt att inte använda sig av sin ställning som Gud utan verka som människa. Hela nya testamentet visar detta, men tydligast är det i ovan nämnda bibelböcker. Det är med andra ord såsom den syndfria människosonen, den utblottade människan och som den siste Adam han går till korset.

Det hela börjar i Getsemane ”Min själ är bedrövad ända till döds”. Jesus svettas blod och uppvisar en ångest som ingen annan människa har genomlidit.

Jag kommer nu att redovisa några teologers och bibellärares tankar och mening omkring Jesu lidande och död. Jag tror att de flesta känner till Charles Haddon Spurgeon. Han säger:

CITAT: ”Vi är på det klara med att denna djupa sorg och förtvivlan inte var orsakad av någon kroppslig smärta. Det måste ha funnits något skarpare än fysisk smärta, något som skar djupare och som greppade honom i denna stund. Inte heller fruktade han satan. Nej, denna Getsemane ångest skakade hans själ ända till döds. Han mottog en bägare av sin Fader med ett bittert gift. En bägare som inte skulle drickas av hans kropp, utan en bägare som speciellt berörde hans själ och oroade hans hjärta. Den bägare som Fadern räckte honom innefattade alla syndares sammanlagda synd genom tiderna. Det var som om Jesus hade begått alla människors synder och nu måste lida straffet för dessa. Hans själ var således illa berörd och hans huvudsakliga lidande låg i hans själ. Andligt lidande är det värsta lidandet, sorg i hjärtat är dess klimax. Det ser ut som om denna sorg ledde till en verklig depression i vår Herres ande. Tänk inte på honom bara som Gud, även om han otvivelaktigt är gudomlig, utan känn honom som en släkting till dig, ben av dina ben, kött av ditt kött.” SLUT CITAT.

Spurgeon är mycket tydlig när han nästan helt bortser ifrån det kroppsliga och menar att det är i sin själ och sin ande Jesus lider. Synden har med andra ord med den inre människan att göra. Låt oss nu gå till Golgata.

Vi måste ha i åtanke, att det finns många aspekter på Golgata och Jesu död. Vi har inte bara offertanken, att Jesus Guds felfria offerlamm borttager världens synd utan också återlösningstanken, att Jesus köper oss fri och förlossar oss från synd och död. Vidare finns kamp-segermodellen, att Jesus besegrar alla fördärvsmakterna och försoningsmodellen, att Jesus står som medlaren mellan Gud och människan. Till sist kan vi också tala om förebildsmodellen, att Jesus är vårt föredöme. Jesus tar all synd och han dör som ett offer, som en återlösare, som en segerherre, som en medlare och som en förebild.

Det intressanta är, vart tar synden vägen? På vilket sätt tar Jesus synden på sig? Om han tar den i sin kropp, är det då i lungorna eller knäna han bär den? Nej, synden är ju inte något konkret, som vi kan ta på eller slänga bort. Vi vet alla, att när vi förbrutit oss mot någon så är det inte i knäna det värker utan i vår själ. Det abstrakta begreppet synd kan inte handskas med på ett sådant sätt, att man kan ta den i sin kropp. Jamen 1 Petr 2:24 då? Står det inte att Jesus bar upp synden i sin kropp på korset. Jo, visserligen, men de flesta teologer menar att det står som en motpol mot doketismen, som innebär att Jesus bara skulle ha dött en skenbar död och inte en verklig. Här vill man poängtera att Jesus gjort något konkret som människa, och att korset inte bara är en skenbar händelse utan en fysisk verklighet. Det säger ingenting om att han bara dog till sin kropp, och att det skulle vara tillräckligt för vår frälsning.

Innan vi går vidare till de vitala ord som Jesus yttrar på korset vill jag ta en avstickare till läran om Jesu två naturer. Jesus är Gud. Han är av evighet till evighet, inte skapad utan i likhet med Fadern av evigt väsen. På jorden förnekar han inte sin gudomlighet. Han mottar tillbedjan och bejakar bekännelser om att han är Gud. Vid några tillfällen för han sin egen gudomliga ställning på tal också.

Frågan är, verkar eller uppträder han som Gud på jorden? Både ja och nej. Mest nej! För att sona mänsklighetens synd måste han uppträda som människosonen och gå till korset som den syndfria människan. Detta är enda sättet att sona synden. Han kan inte sona synden bara som Gud utan han måste göra det som människa. Som den siste Adam summerar han upp hela människosläktet och utplånar detsamma. Inte i reell mening utan i symbolisk och andlig mening.

Erik Sauer säger om Jesu människoblivande:

CITAT: ”Det ofattbara skedde. Sonen lämnade himlens prakt och blev människa som vi. Från sin evighetstillvaro i gudomlig övervärldslighet begav han sig frivilligt ned till människorna i deras inomvärldslighet. Det eviga ordet fick mänsklig själ och utblottade sig på sin världsomspännande härskarmakt. Gud blev människa, på det att människorna skulle bli förenade med Gud. Han blev fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika. Huru emellertid dessa båda, Kristi gudomlighet och mänsklighet, förena sig till ett i honom, det förmår ingen förklara. Hemligheten med hans självförnedring är outgrundlig. Den organiskt-harmoniska förbindelsen mellan gudomlighet och mänsklighet i en person, i Jesus av Nasaret! Kristus blev människa för att vara den siste Adam. Det innebar självutblottelse och ett uppgivande av hans härlighet. Han kom för att tjäna och ge sitt liv till en lösepenning för många.” SLUT CITAT (ur korsets triumph).

Sauer säger att Jesus fick en mänsklig själ. Om detta stämmer så måste ju också den själen bli involverad i det som sker på korset om vi skall vara andligt logiska och korrekta. Vi skulle kunna redovisa fler teologer som menar att Jesus utblottar sig själv och verkligen är människa när han ger sitt liv på korset. Jamän invänder någon är han inte också Gud när han dör? Svar: Både ock, men vänta ett steg i taget. Vi skall nu se på vad lutherdomen har att säga i detta sammanhang. Jag hyser stor respekt för vad de gamla teologerna har förmedlat i flera av de stora frågorna.

Följande finns att läsa i Svenska kyrkans konkordiaformel nr 8:

CITAT: ”När tiden var inne antog han mänsklig natur i sin persons enhet, icke så att två personer eller två Kristus blev till, utan så att Kristus numer i en person är samtidigt sann Gud, född av Fadern av evighet, och sann människa, född av jungfru Maria.

Vi tro, lära och bekänna, att i denna Kristi ena, oskiljbara person numera finnas två olika naturer, den gudomliga, som är av evighet, och den mänskliga, som i tiden upptagits i Guds persons enhet. Dessa naturer behåller var och en sin natur och sitt väsen. Den gudomliga naturen med dess egenskaper kan aldrig någonsin bli till den mänskliga. Likaså kan inte den mänskliga naturen övergå eller undfå den gudomliga naturens egenskaper eller väsen.

Den mänskliga naturen innebär att vara kött och blod, att vara ändlig och begränsad, att lida och dö, att känna hunger och törst, köld och värme. Jesu naturer är förenade i personen Kristus och utgör en enda person ehuru två olika naturer. På grund av denna förening och gemenskap är Gud människa och människan Gud, varigenom likväl naturerna eller dess egenskaper inte sammanblandas med varandra, utan varje natur behåller sitt väsen och sina egenskaper.

Den mänskliga naturen vars egenart är att kunna lida och dö har lidit och dött för hela världens synd. Därmed har Guds Son själv i sanning, dock efter den antagna mänskliga naturen, lidit och dött, ehuru den gudomliga naturen varken kan lida eller dö. Vad som är den ena naturens egenskap tillkommer hela personen. Det är således fel att fullständigt utesluta den gudomliga naturen i det som sker på korset, och mena att blott den mänskliga naturen lidit och dött för oss.” SLUT CITAT

En person Kristus, men med två separata naturer. En mänsklig med kropp, själ och ande och en gudomlig. Vi skall senare återkomma till vad Luther själv säger, men låt oss nu gå till det ord som, enligt min mening, är rätt utgångspunkt för att förstå korsdramat.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”

I de citat, som nu följer, har jag markerat med fetstil, det som jag vill ge särskild uppmärksamhet åt i min framställning. I originalet finns inte denna fetstil.

Bibellärare Erik Bernspång säger om ovanstående bibelcitat:

CITAT: ”Försoningens hela djup ligger i dessa ord. Vem kan fatta dem? Det är angeläget att vi inte uppfattar dessa ord av övergivenhet såsom endast ett uttryck för Jesu känsla just då. Han var verkligen övergiven. Gud kan inte med välbehag se på synden. Och därför kunde han inte med välbehag se på syndabäraren. Jesus upplevde den förkastelse, som vi alla skulle ha fått erfara om vi inte genom Jesu offer hade blivit försonade med Gud. Ensam i förtappelse, övergiven av Gud, det är syndens yttersta konsekvens.” SLUT CITAT.

Lewi Petrus säger:

CITAT. ”Han blev gjord till synd för oss. Jesus tog synden på sig bokstavligt, så intimt, gjordes så till ett med densamma, att det kan uttryckas endast med ett ord, att Han gjordes till synd. Icke bara till syndabärare eller syndoffer utan till synd för oss. Det var detta han våndades för när han ropar på korset. Då upplevde Jesus vad synden är. Synden kan inte ha gemenskap med Gud, ej heller den som bär densamma. Synden åstadkommer skilsmässa från Gud. Och när Jesus tog synden på sig och blev till densamma, då erfor Han den andliga dödens fasa. Detta var det djupaste i hans lidande. Det är omöjligt för oss att fatta, men det är dock en verklighet. Han blev i sanning en smärtornas man.” SLUT CITAT.

Matthew Henry säger:

CITAT: ”Därför att han blev gjord till synd för oss blev han till en förbannelse. Han tog in Faderns ovilja och förakt, inte mot sig själv utan mot mänsklighetens synd, som han nu förberedde sin själ att bli ett offer för. Notera att Herren Jesus för en stund i sitt lidande var övergiven av sin Fader. Fadern övergav honom verkligen och släppte lös mörkrets makter över honom för att de skulle göra det värsta med honom. Gud dolde sitt ansikte för honom, Gud övergav honom och han gjorde honom till synd och förbannelse för vår skull.Att bli övergiven av sin Fader var  det svåraste i Jesu lidande. Kristus var Guds tjänare när han utförde försoningsverket”. SLUT CITAT

William Hendriksen säger:

CITAT: ”Det som sker mellan tolv och tre är blankt. Det vill säga ingen vet riktigt vad som sker. Kom ihåg att detta drama sker under Jesu jordeliv, hans ödmjukhets period. Från inkarnationen till död och begravning men speciellt i Getsemane, Gabbata och Golgata. Frågan är hur kan Gud överge Gud? Svaret måste bli att Gud Fadern övergav sonens mänskliga natur. SLUT CITAT.

Calvin säger:

CITAT: ”I mörkret var han alldeles ensam, eftersom han nu även hade övergivits av Gud. Om Kristus hade dött endast en fysisk död, skulle det ha varit utan effekt. Om inte hans själ hade haft del i straffet, skulle han ha varit endast kropparnas Återlösare. Följaktligen betalade han ett högre och fullkomligare pris när hans i sin själ utstod den fördömda och övergivna människans förskräckliga kval. Sålunda existerade det en verklig förfärande skilsmässa mellan Fadern och sonen.” SLUT CITAT.

D.M.Lloyd-Jones säger:

CITAT: ”Guds son tog på sig mänsklig natur för att ta all synd på sig. Gud straffar din och min synd på korset. Det är Gud Fadern som agerar. Jesus dog inte av plågorna eller såren i hans kropp på korset. När soldaterna kom för att krossa hans ben var han redan död. Vad var det då som dödade Jesus? Jo, att Gud övergav honom – det dödade honom. ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?” Det gjorde att hans hjärta brast bokstavligen och han dog. Människorna korsfäste honom men det var syndens plåga och skilsmässan från Gud som dödade honom.” SLUT CITAT.

Detta var ett begränsat urval av alla de teologer och bibellärare jag konsulterat. Låt mig säga att de övriga är på samma linje som de vi citerat. Vilka slutsatser kan man då dra av de sex ovan citerade teologers och bibellärares tolkning av vad som hände på korset. Flera ger uttryck för att det är omöjligt att veta exakt vad som sker, eller hur man skall förstå det hela. Det är blankt, det är omöjligt att veta etc. Däremot är de ganska överens om att Jesus inte i första hand lider till kroppen. Bara ett enda ord han yttrar på korset har med det kroppsliga att göra. ”Jag törstar”. Nej kampen och smärtan gäller den inre människan, själen och anden. Det ser vi av det han säger i Getsemane och de övriga orden på korset. Inte minst när han ger upp sin ande ”Fader i dina händer överlåter jag min ande”, och när han förklarar att ”Det är fullbordat”. Alla är också överens om att Gud Fadern verkligen överger människan Jesus. Alltså Gud skildes från Jesus vilket i praktiken innebär att Jesu mänskliga natur genomgår den andliga döden. Överge = skiljs = dö. Dom säger att han blev gjord till synd och förbannelse och att Gud inte kan ha med synden att göra och därför överger Fadern honom. Att Jesus som människa skiljs (dör) inte bara till kroppen utan till själen och anden ifrån Gud. Lewi Petrus säger tydligt att Jesus smakar den andliga döden. En annan av teologerna menar till och med att det är den andliga döden som är i centrum och som kommer före den kroppsliga. Detta äger sin logik om man jämför med hur synden kom in i världen och hur Adam först skiljs (dör) från Gud andligt innan hans kropp dör. Nu skall vi åter se på hur Luther tar det sagda ännu ett steg.

Luther säger:

CITAT: ”Det finns hos Kristus två olika naturer, vilkas väsen och egenskaper förblir utan sammanblandning och förvandling, men båda naturerna utgör blott en person, så tillkommer det, som väl är blott den ena naturens egenskap, dock inte blott denna natur som avskild, utan detta tillkommer hela personen, som på en gång är Gud och människa. Vad som är endera naturens egenskap tillkommer hela personen.

Om den gamla trollpackan fru förnuft, alleosis mormor, säger: gudomen kan ju inte lida och dö, så skall du svara: det är visserligen sant, men då den gudomliga och den mänskliga naturen i Kristus utgör en person, så tillskriver den heliga Skrift för denna enhets skull åt den gudomliga naturen allt, som kommer den mänskliga naturen till del, och tvärtom. Denna person (som betecknar Kristus) lider och dör. Nu är personen sann Gud. Därför är det riktigt att säga: Guds Son lider. Ty ehuru den ena delen, nämligen den gudomliga naturen inte lider, så lider dock i den andra delen, nämligen den mänskliga naturen, hela personen, som är Gud. Guds Son är i sanning korsfäst för oss. Ty denna personen, är korsfäst till sin mänskliga natur. Om det inte får heta att Gud har dött för oss, utan bara en människa, så äro vi förlorade. Gud har dött. Gud kan visserligen till sin egen natur icke dö, men nu är Gud och människa förenade i en person. Därför heter det med rätta, att Gud dör, när den människa dör, som är ett med Gud eller en person med honom. SLUT CITAT.

Gud kan inte dö säger Luther, men samtidigt hävdar han att Gud har dött för oss. Ja, genom att människan eller den mänskliga naturen som finns i personen Jesus Kristus har dött och har gjort det helt och hållet (till ande, själ och kropp) får Guds Son den gudomlige Kristus detta sig tillgodoräknat och man kan därför hävda att Gud verkligen har dött för oss. Så Guds Son kan inte dö. Han kan inte dö på något vis men han har ändå gjort det därför att människan Jesus har gjort det.

Om vi kan hålla i minnet att Jesus är både Gud och människa samtidigt så bör vi kunna förstå denna delikata problematik. Det uppstår enligt min mening stora problem, om man inte kan se att Jesus är sann människa och att hans verk på korset utförs av honom som människosonen. Om man envist håller fast vid att han bara är Gud då blir följden, att han dör en ofullständig och otillräcklig död. Då måste man förlägga döden endast till det fysiska. Men detta är ingen heltäckande död. Det gamla människosläktet måste fullständigt utplånas och dö (avskiljas). Människan som en enhet med ande, själ och kropp behöver upphöra i sitt syndaväsen och därför måste frälsaren genomlida en död (skilsmässa), som är just heltäckande.

Om vi kan ta in tanken att Jesus är en person, men att han samtidigt har en fullständig mänsklig och en fullständig gudomlig natur försvinner problemet med, att han dör fullt ut på korset. Han dör eller skiljs från Fadern inte bara kroppsligt utan även till själ och ande i sin mänskliga natur. Det vill säga en fullständig, fullödig offerdöd som utplånat synden totalt. Att bara tala om ett kroppens offer, och att synden sonas enbart enligt gamla förbundets offerregler är faktiskt inte vad skriften säger. Då har han i så fall bara dött till en tredjedel av vad en normal person gör. Det som är besvärligt med att bara se på Jesu död som en fysisk död är, att man kraftigt förminskar hans offergärning och gör korset mycket mindre än vad det är. Ja vi kan till och med kalla det för att skapa en villolära.

Jag har förstått att en del, som intresserats sig för denna problematik, av rädsla för viss heretisk lära, kommit fram till en felaktig slutsats i fråga om Jesu död. Det finns här en felaktig koppling till en lära som går under namnet JDS-läran. Denna beteckning är för det första helt missvisande och tokig. JDS borde i stället heta JWTH (Jesus Went To Hell-läran). Varför? Jo det som är falskt i den läran handlar inte om vad som sker på korset, utan vad som sker efter Jesu död. Om vi har förstått att Jesus faktiskt dör i sin mänskliga ande på korset så blir det helt tokigt att koppla detta samman med en grov villolära, som talar om hur Jesus blir satans fånge och förs ner till helvetet och där friköper mänskligheten. Denna falska lära säger även, att Jesus där i helvetet blir född på nytt, och att han på så vis vinner sin gudomlighet.

Detta är vilda fantasier utan något som helst bibelstöd. De som har konstruerat denna lära och utarbetat dessa grova heresier har också en skral bibelkunskap. Bibeln gör det mycket klart att Jesus gick till Paradiset och inte till helvetet efter sin död. Han gick dit där Abraham och tiggaren var för att där proklamera över klyftan till helvetet att nu är det fullbordat. Satan befinner sig i dagsläget i himlarymderna enligt Efesierbrevet. I JWTH-läran ser det ut som om han redan nu är i helvetet och att han skulle ha makten och regera där. Vi vet ju att helvetet, den brinnande sjön i stället är slutstationen för honom. Platsen där han skall förgöras.

Hoppas att detta inlägg har varit till nytta och hjälp för dig, och att du kan tänka vidare på om det skulle kunna vara på detta vis när det gäller Jesu död på korset.

Erik Axelsson. http://bloggen.bornagain.se/#post0


Annonser

En reaktion på ”Jesu Död – Erik Axelsson

  1. Jag vill kommentera tre sammanhang som Erik skriver
    1. På vilket sätt Jesus försonar våra synder
    2. På vilket sätt är Fadern delaktig
    3. Förnekandet av JDS-läran (Jesus died spiritly)

    1,2.
    Citat:”Det gamla människosläktet måste fullständigt utplånas och dö (avskiljas). Människan som en enhet med ande, själ och kropp behöver upphöra i sitt syndaväsen och därför måste frälsaren genomlida en död (skilsmässa), som är just heltäckande.”

    Dessa rader är skrivna för att anspela på Jesus (och därför måste frälsaren..), som i förlängningen också måste utplånas och dö, avskiljas. Detta resonemang håller inte, anser jag.

    Människosläktet är, genom synden, avskild från Fadern. Vi kan nu bli försonade med Honom genom tron på Jesus, tack vare Hans offer på korset. Upphöra i vårt syndaväsen gör vi först när Jesus befriar oss från ”denna dödens kropp” som det står i Rom 7:25.

    Jesu död på korset gör det möjligt för oss att försonas. När vi sätter tro till detta och omvänder oss blir nåden verksam, slutfrälsta blir vi när Jesus kommer tillbaka.

    Jesus är aldrig avskild från Fadern. Jesus är Gud, kommen i köttet:

    Rom 8:3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden.

    Fil 2:6 Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och antog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.

    Heb 10:5 Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du begärt åt mig. Brännoffer och syndoffer gladde dig inte. Då sade jag: Se jag har kommit för att göra din vilja. v.10 Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.

    2 Kor 5:19 Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.

    Genom Jesu försoning, får vi redan här barnaskapets ande och kan ropa Abba, Fader.
    Jesus hade också barnaskap och kallade Gud för Fader, det togs inte ifrån honom på korset. Tvärtom, kan vi läsa i hela Bibeln om hur Gud aldrig övergav honom! T ex psaltaren:

    Ps 20:7 Nu vet jag att Herren frälser sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel

    Ps 21:3 Du ger honom vad hans hjärta begär, du nekar honom inte vad hans läppar ber om… Han bad dig om liv och du gav honom det långt liv i evigheters evighet.

    Ps 22:22 Fräls mig från lejonets gap och vildoxarnas horn! Du bönhör mig…Ni som vördar Herren, lova honom! Ära honom, alla Jakobs barn, och bäva för honom alla Israels barn, för han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom.

    Ps 23:4 Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, för du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla min livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus för alltid.

    Ps 24:3 Vem får gå upp på hans berg? Vem får komma in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt. Höj era huvuden, ni ärans portar, höj er ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in! Vem är han, ärans kung? Det är Herren Sebaot, Han är ärans kung.

    Ps 25:20 Bevara min själ och rädda mig, låt mig inte behöva skämmas, för jag flyr till dig. Låt oskuld och ärlighet bevara mig, för jag hoppas på dig.

    Ps 26 Döm mig rättvist, Herre, jag är oskyldig! Jag litar på Herren utan att vackla…Ryck inte bort min själ med syndare eller mitt liv med de blodtörstiga, de som har ondska i sina händer och högra handen full av mutor. Jag är oskyldig, befria mig och förbarma dig över mig! Min fot står på säker mark.

    Ps 27:7 Herre hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig! Mitt hjärta tänker på ditt ord: ”Sök mitt ansikte!” Ditt ansikte, Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig… v.13 Jag är viss om att få se Herrens godhet i de levandes land.

    Jesu kropp är fullt tillräcklig för att sona väldens synd:

    Nattvarden är ett tydligt bevis för att det är Herrens kropp och blod det handlar om.

    Matt 26:26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade:Tag och ät. Detta är min kropp. Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

    Petrus skriver om Jesu blod som det fullkomliga offret:

    1Petr 1:19 Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist.

    Heb 7:26 Det var en sådan överstepräst vi behövde, helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv.

    Men Jesus led i sin själ: Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande.

    Men var det detta lidande som avses, som Erik skriver när han citerar Matthew Henry: ”Notera att Herren Jesus för en stund i sitt lidande var övergiven av sin Fader. Fadern övergav honom verkligen och släppte lös mörkrets makter över honom för att de skulle göra det värsta med honom. Gud dolde sitt ansikte för honom, Gud övergav honom och han gjorde honom till synd och förbannelse för vår skull. Att bli övergiven av sin Fader var det svåraste i Jesu lidande. lade hela världens synd på Jesus och vände sig bort ifrån honom.

    eller skall vi läsa som det står? Hebréerbrevet beskriver att det skedde när Jesus levde här och att han blev bönhörd!

    Heb 5:7Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest.

    3.
    Eftersom Erik tar upp JDS-läran och försöker skriva om den, vill jag sätta fingret på en sak: vad hände sen?

    citat:”Han dör eller skiljs från Fadern inte bara kroppsligt utan även till själ och ande i sin mänskliga natur.”

    Om Jesus dog andligen måste han födas på nytt, eftersom han uppstod och lever och skall komma tillbaka.

    Syndabocken i GT är en förebild på den fullkomlige som skulle komma. Kan man säga att den plågades i sin själ, sin ande? Varför används ett o-själiskt djur i Bibeln som den som kan bära bort synd? Jesus svarade Emmausvandrarna:

    Luk 24:25 Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet. Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

    Att Jesus inte var övergiven av Fadern är en underbar försäkran om att inte heller vi är övergivna, i Kristus är vi räddade.

    gb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s