Laglöshetens Människa – 2 Tess.2:4

 

GUBBEN som beskrivs i 2.Tess.2:4:

Syndens människa, förtappelsens son, som är en motståndare och upphäver sig över allt, som kallas Gud eller som dyrkas, så att han sätter sig i Guds tempel så som Gud och GER SIG UT FÖR ATT VARA GUD”. (2.Tess.2:4)

finns i Katolska Kyrkans Katekes 460:

Ty Guds Son blev människa för att GÖRA OSS TILL GUD.

Jesu Död – Erik Axelsson

JESU DÖD – 100 % Gud och 100 % människa

I samband med att jag påbörjat en uppföljare till boken ”Avfallet” har jag noterat, att det råder en viss förvirring runt tolkningen av Jesu död. Jag vill inte påstå att jag är någon expert i frågan, men jag har ägnat mycken tid åt att försöka förstå korset.

Redan under min tid på Betelseminariet intresserade jag mig mycket för frågan, som i och för sig är omöjlig att till fullo besvara. Ingen bibellärare eller teolog kommer någonsin att helt kunna förstå vad som hände på korset, den dagen när Jesus gav sitt liv för mänskligheten.

Innan vi går in i detta studium behöver vi dock påminna varandra om, att det Fadern gör genom sin Son på Golgata är helt avgörande för varje människa som har levat, som lever och som någonsin kommer att uppträda på denna jord. Vi människor står i en oerhörd tacksamhetsskuld till vår Gud och Fader till Jesus Kristus och den Helige Ande. Så låt oss först glädjas åt korset och tacka för vad det betyder, även om vi inte riktigt förstår den fulla innebörden.

Jag har kommit fram till, att det är Jesu sju ord på korset, och det som sker i Getsemane, som måste ligga till grund för hur vi bäst kan tolka skeendet. Om man utgår från något annat bibelord, är det lätt att komma fel. Jag vill ge några synpunkter, som är hämtade från boken jag arbetar med. Låt mig också tillägga, att jag inte lider av någon prestige utan gärna vill lära mig mer om korset, om någon nu reagerar och vill ifrågasätta mina slutsatser.

Det jag hävdar är att Jesus dör fullt ut som människa och inte bara offrar sig kroppsligen när han ger sitt liv på korset. Jag utgår från tre grundförutsättningar.

1. När det talas om död i bibeln handlar det om skilsmässa och inte utplånande.

2. Jesus är sann Gud och sann människa, vilket innebär att han har en komplett mänsklig natur, genom Maria och en komplett gudomlig från evigheten. Han är en person men har två separata åtskilda naturer. Han är med andra ord 100% Gud och samtidigt 100% människa.

3. Jesus är Gud, men på jorden har han enligt Johannes evangelium och Fil 2 valt att inte använda sig av sin ställning som Gud utan verka som människa. Hela nya testamentet visar detta, men tydligast är det i ovan nämnda bibelböcker. Det är med andra ord såsom den syndfria människosonen, den utblottade människan och som den siste Adam han går till korset.

Det hela börjar i Getsemane ”Min själ är bedrövad ända till döds”. Jesus svettas blod och uppvisar en ångest som ingen annan människa har genomlidit.

Jag kommer nu att redovisa några teologers och bibellärares tankar och mening omkring Jesu lidande och död. Jag tror att de flesta känner till Charles Haddon Spurgeon. Han säger:

CITAT: ”Vi är på det klara med att denna djupa sorg och förtvivlan inte var orsakad av någon kroppslig smärta. Det måste ha funnits något skarpare än fysisk smärta, något som skar djupare och som greppade honom i denna stund. Inte heller fruktade han satan. Nej, denna Getsemane ångest skakade hans själ ända till döds. Han mottog en bägare av sin Fader med ett bittert gift. En bägare som inte skulle drickas av hans kropp, utan en bägare som speciellt berörde hans själ och oroade hans hjärta. Den bägare som Fadern räckte honom innefattade alla syndares sammanlagda synd genom tiderna. Det var som om Jesus hade begått alla människors synder och nu måste lida straffet för dessa. Hans själ var således illa berörd och hans huvudsakliga lidande låg i hans själ. Andligt lidande är det värsta lidandet, sorg i hjärtat är dess klimax. Det ser ut som om denna sorg ledde till en verklig depression i vår Herres ande. Tänk inte på honom bara som Gud, även om han otvivelaktigt är gudomlig, utan känn honom som en släkting till dig, ben av dina ben, kött av ditt kött.” SLUT CITAT.

Spurgeon är mycket tydlig när han nästan helt bortser ifrån det kroppsliga och menar att det är i sin själ och sin ande Jesus lider. Synden har med andra ord med den inre människan att göra. Låt oss nu gå till Golgata.

Vi måste ha i åtanke, att det finns många aspekter på Golgata och Jesu död. Vi har inte bara offertanken, att Jesus Guds felfria offerlamm borttager världens synd utan också återlösningstanken, att Jesus köper oss fri och förlossar oss från synd och död. Vidare finns kamp-segermodellen, att Jesus besegrar alla fördärvsmakterna och försoningsmodellen, att Jesus står som medlaren mellan Gud och människan. Till sist kan vi också tala om förebildsmodellen, att Jesus är vårt föredöme. Jesus tar all synd och han dör som ett offer, som en återlösare, som en segerherre, som en medlare och som en förebild.

Det intressanta är, vart tar synden vägen? På vilket sätt tar Jesus synden på sig? Om han tar den i sin kropp, är det då i lungorna eller knäna han bär den? Nej, synden är ju inte något konkret, som vi kan ta på eller slänga bort. Vi vet alla, att när vi förbrutit oss mot någon så är det inte i knäna det värker utan i vår själ. Det abstrakta begreppet synd kan inte handskas med på ett sådant sätt, att man kan ta den i sin kropp. Jamen 1 Petr 2:24 då? Står det inte att Jesus bar upp synden i sin kropp på korset. Jo, visserligen, men de flesta teologer menar att det står som en motpol mot doketismen, som innebär att Jesus bara skulle ha dött en skenbar död och inte en verklig. Här vill man poängtera att Jesus gjort något konkret som människa, och att korset inte bara är en skenbar händelse utan en fysisk verklighet. Det säger ingenting om att han bara dog till sin kropp, och att det skulle vara tillräckligt för vår frälsning.

Innan vi går vidare till de vitala ord som Jesus yttrar på korset vill jag ta en avstickare till läran om Jesu två naturer. Jesus är Gud. Han är av evighet till evighet, inte skapad utan i likhet med Fadern av evigt väsen. På jorden förnekar han inte sin gudomlighet. Han mottar tillbedjan och bejakar bekännelser om att han är Gud. Vid några tillfällen för han sin egen gudomliga ställning på tal också.

Frågan är, verkar eller uppträder han som Gud på jorden? Både ja och nej. Mest nej! För att sona mänsklighetens synd måste han uppträda som människosonen och gå till korset som den syndfria människan. Detta är enda sättet att sona synden. Han kan inte sona synden bara som Gud utan han måste göra det som människa. Som den siste Adam summerar han upp hela människosläktet och utplånar detsamma. Inte i reell mening utan i symbolisk och andlig mening.

Erik Sauer säger om Jesu människoblivande:

CITAT: ”Det ofattbara skedde. Sonen lämnade himlens prakt och blev människa som vi. Från sin evighetstillvaro i gudomlig övervärldslighet begav han sig frivilligt ned till människorna i deras inomvärldslighet. Det eviga ordet fick mänsklig själ och utblottade sig på sin världsomspännande härskarmakt. Gud blev människa, på det att människorna skulle bli förenade med Gud. Han blev fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika. Huru emellertid dessa båda, Kristi gudomlighet och mänsklighet, förena sig till ett i honom, det förmår ingen förklara. Hemligheten med hans självförnedring är outgrundlig. Den organiskt-harmoniska förbindelsen mellan gudomlighet och mänsklighet i en person, i Jesus av Nasaret! Kristus blev människa för att vara den siste Adam. Det innebar självutblottelse och ett uppgivande av hans härlighet. Han kom för att tjäna och ge sitt liv till en lösepenning för många.” SLUT CITAT (ur korsets triumph).

Sauer säger att Jesus fick en mänsklig själ. Om detta stämmer så måste ju också den själen bli involverad i det som sker på korset om vi skall vara andligt logiska och korrekta. Vi skulle kunna redovisa fler teologer som menar att Jesus utblottar sig själv och verkligen är människa när han ger sitt liv på korset. Jamän invänder någon är han inte också Gud när han dör? Svar: Både ock, men vänta ett steg i taget. Vi skall nu se på vad lutherdomen har att säga i detta sammanhang. Jag hyser stor respekt för vad de gamla teologerna har förmedlat i flera av de stora frågorna.

Följande finns att läsa i Svenska kyrkans konkordiaformel nr 8:

CITAT: ”När tiden var inne antog han mänsklig natur i sin persons enhet, icke så att två personer eller två Kristus blev till, utan så att Kristus numer i en person är samtidigt sann Gud, född av Fadern av evighet, och sann människa, född av jungfru Maria.

Vi tro, lära och bekänna, att i denna Kristi ena, oskiljbara person numera finnas två olika naturer, den gudomliga, som är av evighet, och den mänskliga, som i tiden upptagits i Guds persons enhet. Dessa naturer behåller var och en sin natur och sitt väsen. Den gudomliga naturen med dess egenskaper kan aldrig någonsin bli till den mänskliga. Likaså kan inte den mänskliga naturen övergå eller undfå den gudomliga naturens egenskaper eller väsen.

Den mänskliga naturen innebär att vara kött och blod, att vara ändlig och begränsad, att lida och dö, att känna hunger och törst, köld och värme. Jesu naturer är förenade i personen Kristus och utgör en enda person ehuru två olika naturer. På grund av denna förening och gemenskap är Gud människa och människan Gud, varigenom likväl naturerna eller dess egenskaper inte sammanblandas med varandra, utan varje natur behåller sitt väsen och sina egenskaper.

Den mänskliga naturen vars egenart är att kunna lida och dö har lidit och dött för hela världens synd. Därmed har Guds Son själv i sanning, dock efter den antagna mänskliga naturen, lidit och dött, ehuru den gudomliga naturen varken kan lida eller dö. Vad som är den ena naturens egenskap tillkommer hela personen. Det är således fel att fullständigt utesluta den gudomliga naturen i det som sker på korset, och mena att blott den mänskliga naturen lidit och dött för oss.” SLUT CITAT

En person Kristus, men med två separata naturer. En mänsklig med kropp, själ och ande och en gudomlig. Vi skall senare återkomma till vad Luther själv säger, men låt oss nu gå till det ord som, enligt min mening, är rätt utgångspunkt för att förstå korsdramat.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”

I de citat, som nu följer, har jag markerat med fetstil, det som jag vill ge särskild uppmärksamhet åt i min framställning. I originalet finns inte denna fetstil.

Bibellärare Erik Bernspång säger om ovanstående bibelcitat:

CITAT: ”Försoningens hela djup ligger i dessa ord. Vem kan fatta dem? Det är angeläget att vi inte uppfattar dessa ord av övergivenhet såsom endast ett uttryck för Jesu känsla just då. Han var verkligen övergiven. Gud kan inte med välbehag se på synden. Och därför kunde han inte med välbehag se på syndabäraren. Jesus upplevde den förkastelse, som vi alla skulle ha fått erfara om vi inte genom Jesu offer hade blivit försonade med Gud. Ensam i förtappelse, övergiven av Gud, det är syndens yttersta konsekvens.” SLUT CITAT.

Lewi Petrus säger:

CITAT. ”Han blev gjord till synd för oss. Jesus tog synden på sig bokstavligt, så intimt, gjordes så till ett med densamma, att det kan uttryckas endast med ett ord, att Han gjordes till synd. Icke bara till syndabärare eller syndoffer utan till synd för oss. Det var detta han våndades för när han ropar på korset. Då upplevde Jesus vad synden är. Synden kan inte ha gemenskap med Gud, ej heller den som bär densamma. Synden åstadkommer skilsmässa från Gud. Och när Jesus tog synden på sig och blev till densamma, då erfor Han den andliga dödens fasa. Detta var det djupaste i hans lidande. Det är omöjligt för oss att fatta, men det är dock en verklighet. Han blev i sanning en smärtornas man.” SLUT CITAT.

Matthew Henry säger:

CITAT: ”Därför att han blev gjord till synd för oss blev han till en förbannelse. Han tog in Faderns ovilja och förakt, inte mot sig själv utan mot mänsklighetens synd, som han nu förberedde sin själ att bli ett offer för. Notera att Herren Jesus för en stund i sitt lidande var övergiven av sin Fader. Fadern övergav honom verkligen och släppte lös mörkrets makter över honom för att de skulle göra det värsta med honom. Gud dolde sitt ansikte för honom, Gud övergav honom och han gjorde honom till synd och förbannelse för vår skull.Att bli övergiven av sin Fader var  det svåraste i Jesu lidande. Kristus var Guds tjänare när han utförde försoningsverket”. SLUT CITAT

William Hendriksen säger:

CITAT: ”Det som sker mellan tolv och tre är blankt. Det vill säga ingen vet riktigt vad som sker. Kom ihåg att detta drama sker under Jesu jordeliv, hans ödmjukhets period. Från inkarnationen till död och begravning men speciellt i Getsemane, Gabbata och Golgata. Frågan är hur kan Gud överge Gud? Svaret måste bli att Gud Fadern övergav sonens mänskliga natur. SLUT CITAT.

Calvin säger:

CITAT: ”I mörkret var han alldeles ensam, eftersom han nu även hade övergivits av Gud. Om Kristus hade dött endast en fysisk död, skulle det ha varit utan effekt. Om inte hans själ hade haft del i straffet, skulle han ha varit endast kropparnas Återlösare. Följaktligen betalade han ett högre och fullkomligare pris när hans i sin själ utstod den fördömda och övergivna människans förskräckliga kval. Sålunda existerade det en verklig förfärande skilsmässa mellan Fadern och sonen.” SLUT CITAT.

D.M.Lloyd-Jones säger:

CITAT: ”Guds son tog på sig mänsklig natur för att ta all synd på sig. Gud straffar din och min synd på korset. Det är Gud Fadern som agerar. Jesus dog inte av plågorna eller såren i hans kropp på korset. När soldaterna kom för att krossa hans ben var han redan död. Vad var det då som dödade Jesus? Jo, att Gud övergav honom – det dödade honom. ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?” Det gjorde att hans hjärta brast bokstavligen och han dog. Människorna korsfäste honom men det var syndens plåga och skilsmässan från Gud som dödade honom.” SLUT CITAT.

Detta var ett begränsat urval av alla de teologer och bibellärare jag konsulterat. Låt mig säga att de övriga är på samma linje som de vi citerat. Vilka slutsatser kan man då dra av de sex ovan citerade teologers och bibellärares tolkning av vad som hände på korset. Flera ger uttryck för att det är omöjligt att veta exakt vad som sker, eller hur man skall förstå det hela. Det är blankt, det är omöjligt att veta etc. Däremot är de ganska överens om att Jesus inte i första hand lider till kroppen. Bara ett enda ord han yttrar på korset har med det kroppsliga att göra. ”Jag törstar”. Nej kampen och smärtan gäller den inre människan, själen och anden. Det ser vi av det han säger i Getsemane och de övriga orden på korset. Inte minst när han ger upp sin ande ”Fader i dina händer överlåter jag min ande”, och när han förklarar att ”Det är fullbordat”. Alla är också överens om att Gud Fadern verkligen överger människan Jesus. Alltså Gud skildes från Jesus vilket i praktiken innebär att Jesu mänskliga natur genomgår den andliga döden. Överge = skiljs = dö. Dom säger att han blev gjord till synd och förbannelse och att Gud inte kan ha med synden att göra och därför överger Fadern honom. Att Jesus som människa skiljs (dör) inte bara till kroppen utan till själen och anden ifrån Gud. Lewi Petrus säger tydligt att Jesus smakar den andliga döden. En annan av teologerna menar till och med att det är den andliga döden som är i centrum och som kommer före den kroppsliga. Detta äger sin logik om man jämför med hur synden kom in i världen och hur Adam först skiljs (dör) från Gud andligt innan hans kropp dör. Nu skall vi åter se på hur Luther tar det sagda ännu ett steg.

Luther säger:

CITAT: ”Det finns hos Kristus två olika naturer, vilkas väsen och egenskaper förblir utan sammanblandning och förvandling, men båda naturerna utgör blott en person, så tillkommer det, som väl är blott den ena naturens egenskap, dock inte blott denna natur som avskild, utan detta tillkommer hela personen, som på en gång är Gud och människa. Vad som är endera naturens egenskap tillkommer hela personen.

Om den gamla trollpackan fru förnuft, alleosis mormor, säger: gudomen kan ju inte lida och dö, så skall du svara: det är visserligen sant, men då den gudomliga och den mänskliga naturen i Kristus utgör en person, så tillskriver den heliga Skrift för denna enhets skull åt den gudomliga naturen allt, som kommer den mänskliga naturen till del, och tvärtom. Denna person (som betecknar Kristus) lider och dör. Nu är personen sann Gud. Därför är det riktigt att säga: Guds Son lider. Ty ehuru den ena delen, nämligen den gudomliga naturen inte lider, så lider dock i den andra delen, nämligen den mänskliga naturen, hela personen, som är Gud. Guds Son är i sanning korsfäst för oss. Ty denna personen, är korsfäst till sin mänskliga natur. Om det inte får heta att Gud har dött för oss, utan bara en människa, så äro vi förlorade. Gud har dött. Gud kan visserligen till sin egen natur icke dö, men nu är Gud och människa förenade i en person. Därför heter det med rätta, att Gud dör, när den människa dör, som är ett med Gud eller en person med honom. SLUT CITAT.

Gud kan inte dö säger Luther, men samtidigt hävdar han att Gud har dött för oss. Ja, genom att människan eller den mänskliga naturen som finns i personen Jesus Kristus har dött och har gjort det helt och hållet (till ande, själ och kropp) får Guds Son den gudomlige Kristus detta sig tillgodoräknat och man kan därför hävda att Gud verkligen har dött för oss. Så Guds Son kan inte dö. Han kan inte dö på något vis men han har ändå gjort det därför att människan Jesus har gjort det.

Om vi kan hålla i minnet att Jesus är både Gud och människa samtidigt så bör vi kunna förstå denna delikata problematik. Det uppstår enligt min mening stora problem, om man inte kan se att Jesus är sann människa och att hans verk på korset utförs av honom som människosonen. Om man envist håller fast vid att han bara är Gud då blir följden, att han dör en ofullständig och otillräcklig död. Då måste man förlägga döden endast till det fysiska. Men detta är ingen heltäckande död. Det gamla människosläktet måste fullständigt utplånas och dö (avskiljas). Människan som en enhet med ande, själ och kropp behöver upphöra i sitt syndaväsen och därför måste frälsaren genomlida en död (skilsmässa), som är just heltäckande.

Om vi kan ta in tanken att Jesus är en person, men att han samtidigt har en fullständig mänsklig och en fullständig gudomlig natur försvinner problemet med, att han dör fullt ut på korset. Han dör eller skiljs från Fadern inte bara kroppsligt utan även till själ och ande i sin mänskliga natur. Det vill säga en fullständig, fullödig offerdöd som utplånat synden totalt. Att bara tala om ett kroppens offer, och att synden sonas enbart enligt gamla förbundets offerregler är faktiskt inte vad skriften säger. Då har han i så fall bara dött till en tredjedel av vad en normal person gör. Det som är besvärligt med att bara se på Jesu död som en fysisk död är, att man kraftigt förminskar hans offergärning och gör korset mycket mindre än vad det är. Ja vi kan till och med kalla det för att skapa en villolära.

Jag har förstått att en del, som intresserats sig för denna problematik, av rädsla för viss heretisk lära, kommit fram till en felaktig slutsats i fråga om Jesu död. Det finns här en felaktig koppling till en lära som går under namnet JDS-läran. Denna beteckning är för det första helt missvisande och tokig. JDS borde i stället heta JWTH (Jesus Went To Hell-läran). Varför? Jo det som är falskt i den läran handlar inte om vad som sker på korset, utan vad som sker efter Jesu död. Om vi har förstått att Jesus faktiskt dör i sin mänskliga ande på korset så blir det helt tokigt att koppla detta samman med en grov villolära, som talar om hur Jesus blir satans fånge och förs ner till helvetet och där friköper mänskligheten. Denna falska lära säger även, att Jesus där i helvetet blir född på nytt, och att han på så vis vinner sin gudomlighet.

Detta är vilda fantasier utan något som helst bibelstöd. De som har konstruerat denna lära och utarbetat dessa grova heresier har också en skral bibelkunskap. Bibeln gör det mycket klart att Jesus gick till Paradiset och inte till helvetet efter sin död. Han gick dit där Abraham och tiggaren var för att där proklamera över klyftan till helvetet att nu är det fullbordat. Satan befinner sig i dagsläget i himlarymderna enligt Efesierbrevet. I JWTH-läran ser det ut som om han redan nu är i helvetet och att han skulle ha makten och regera där. Vi vet ju att helvetet, den brinnande sjön i stället är slutstationen för honom. Platsen där han skall förgöras.

Hoppas att detta inlägg har varit till nytta och hjälp för dig, och att du kan tänka vidare på om det skulle kunna vara på detta vis när det gäller Jesu död på korset.

Erik Axelsson. http://bloggen.bornagain.se/#post0


Don’t Consider Catholics to Be Christians – Pulpit & Pen

Why We Don’t Consider Catholics to Be Christians (in as polite and simple terms possible)

BY NEWS DIVISION · FEBRUARY 18, 2016

Scalia is in Heaven.

Rubio is saved.

At least, evangelical leaders have asserted both of those things and ostensibly for the same reason. Both men have held to conservative principles and have promoted Christian values. Both men have professed Jesus Christ as their Lord and Savior.

And yet, we (that is, Protestants) have consistently groaned in annoyance each time a fellow evangelical pronounces a recently departed or politically engaged or virtuous Roman Catholic a Christian. When evangelicals cite Mother Teresa as an example of Christian virtue, we inwardly – or outwardly, if we’re brave enough – groan in agony. It hurts our conscience to sit there quietly as more and more evangelicals speak of Romans Catholics as though they are, indeed, fellow Christians.

When Pulpit & Pen writes about evangelical leaders citing Roman Catholics as Christians as though it is scandalous, as we’ve recently done, we want you to know why it is scandalous. So many fellow Protestant evangelicals look with bewilderment at such a fuss, thinking, “Well, just because someone isn’t exactly like us doesn’t mean they’re not in Heaven/saved/a Christian.”

We (that is, Protestants) agree. In one sense, the Door is not as narrow as how some may characterize our perceived religious bigotry. That Door is hinged upon the doctrine of justification, and it swings open for those with any number of schismatic beliefs on secondary or tertiary issues. Essentially, we (that is, Protestants) confess that those who believe in justification by faith alone in the death, burial and bodily resurrection of Jesus Christ (who is the second person of a Triune God) is a fellow Christian, is born again, and will be in Heaven. That sounds terribly narrow, as that excludes a great many people who hold to conservative principles, promote Christian values, and profess Christ as Savior. And yet, it is wider than what some might give us credit for or how they might characterize us, as refusing to acknowledge the salvation of anyone who’s not a Reformed 1689 Confessional, ESV-reading Baptist who like the color green and vote Libertarian.

Läs mer här: http://pulpitandpen.org/2016/02/18/why-we-dont-consider-catholics-to-be-christians-in-as-polite-and-simple-terms-possible/

Bön i Jakobs brev – Guds Ord

I Jak.1:5 kan vi läsa att Gud Gärna Ger till ALLA, och
i följande vers villkorar en del felaktigt in,
men bara om……
En del har i vers 6 Guds vilja som centralt,
och andra har en villkorad tro som centralt.

Jak. 1:5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.

Jak. 1:6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.

Jak. 1:7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren –

Jag läser det som att Jakob ger en beskrivning av hur bön ser ut där man har inställningen att det ska vara lönt att be för annars är det inte lönt.

Vers 6 är ingen beskrivning av en sprickfri visshet utan det räcker med att hoppas.