Det sk. tusenårsriket – enl. Wisconsinsynod (1)

 

Tusenårsriket

Läran om tusenårsriket sprids bland många konservativa kristna i dag. Vår Wisconsinsynod, som kanske är den konservativaste kyrkan i hela världen, förkastar tusenårsrikesläran som en falsk lära. Detta gör vi på grundval av att Skriftens tydliga ord inte tillåter en sådan lära.

Grundstället för tusenårsrikesläran återfinner vi också i Uppenbarelseboken, nämligen i det tjugonde kapitlet.

”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden och stängde och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Därefter ska han släppas lös för en kort tid. Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen” (Upp 20:1-5).

Först och främst ska vi komma ihåg att det här är det enda stället i Bibeln där dessa tusen år nämns. Det finns inget avsnitt i någon av de historiska böckerna eller i de profetiska böckerna som talar om just tusen år. Om nu alla de andra talen i Uppenbarelseboken helt klart är symboliska, varför ska vi då helt plötsligt tolka talet tusen här som just tusen vanliga år?

Men detta är ändå inte huvudargumentet mot kiliasmen (tusenårsrikesläran). För även om det bara finns ett enda ställe i Bibeln som lär en alldeles bestämd sak, säger vi inom Wisconsinsynoden att vi måste lära den läran. För om Gud har sagt en sak bara en enda gång, bör det vara tillräckligt för varje kristen. Men om du nu läser hela avsnittet, framgår det tydligt att detta tal är symboliskt. Här kommer en ängel ner från himlen med en nyckel i handen och det är helt tydligt att det inte är fråga om en bokstavlig nyckel, en nyckel av stål eller mässing. Det är fråga om nyckeln till avgrunden. Draken är inte en vanlig drake, utan han identifieras här mycket tydligt som djävulen själv. Och djävulen har bundits för tusen år.

Uppenbarelseboken har tidigare gjort det helt klart vad det är som gör att djävulen är bunden. När djävulen är bunden med kedjor så är det ju återigen inte fråga om en kedja i bokstavlig mening, utan det är något som hindrar djävulen från att fritt röra sig. I Upp 12 görs det helt klart att det som hindrar djävulens fria rörelse är predikandet av evangelium. De tusen år under vilka djävulen har svårigheter att utföra sitt verk är således den tid när evangeliet blir predikat. Djävulen släpps lös i världen när evangeliet försvinner mer och mer. Vi lär inte som en kyrkolära, men jag är övertygad om att vi nu lever i en tid när djävulen är lös. Till och med så kallade kristna kyrkor i världen förkunnar inte längre evangeliet om Kristi blod och den ställföreträdande försoningen.

Det verkliga kruxet med det här avsnittet är vers fyra. På basis av denna vers säger alltid kiliasterna att före världens slut kommer Jesus tillbaka till jorden på ett synligt vis. Och då kommer han att väcka upp de troendes kroppar från deras gravar. Han ska sätta sig på sin tron i Jerusalem och därifrån ska han tillsammans med sitt folk regera hela världen och så ska en period av tusen års frid råda på jorden. Men läs orden i texten! Och läs inte in i orden något mer än vad som står där!

Vers fyra säger inte ett ord om de heligas kroppar. Det står: Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna… Ibland använder Bibeln uttrycket själ och menar då en person, men aldrig i en fras som denna. Det står: ”Jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna”, inte själarna som blivit halshuggna utan själarna av dem som hade blivit halshuggna. Dessa själar är helt tydligt skilda från sina kroppar. Dessa själar lever och regerar med Kristus i tusen år.

Avsnittet säger inte ett ord om att Kristus regerar här på jorden. Om och om igen säger ju Johannes att han ser dessa ting hända i himlen. Helt säkert kommer var och en som känner sin Bibel väl omedelbart förstå vad som menas med själarna av dem som blivit halshuggna, som lever och regerar med Kristus. Bibeln lär ju utan tvekan helt tydligt att när en kristen människa dör, går hennes själ till paradiset. Den själen går för att leva med Kristus. Och om och om igen säger Bibeln att vi får regera med Honom i den kommande världen. När det heter att detta är den första uppståndelsen, sägs återigen ingenting här om kroppens uppståndelse.

Bibeln använder termen uppståndelse många gånger för omvändelsen. Aposteln Paulus säger t ex:

”Vakna, du som sover. Stå upp från de döda, och Kristus ska lysa över dig” (Ef 5:14). Många gånger används också termen ”göra levande” för omvändelse. I Ef 2:5 står det han har gjort oss levande med Kristus. Den första uppståndelsen hänför sig således antingen till dessa människors omvändelse, när de verkligen började leva med Kristus, eller också syftar uttrycket på den tid när dessa själar gick till paradiset för att leva med Kristus.

1 Tess 4 citeras ofta som ett bevis för en dubbel kroppens uppståndelse. Den vers som ofta citeras är vers 16, där det heter att vid ändens tid ska ”de som har dött i Kristus” uppstå först, och detta förstås som att de döda i Kristus ska uppstå i början av de tusen åren och de som dött i otro kommer att stå upp i slutet av de tusen åren. Men återigen är detta helt oriktigt och onaturligt. Om du läser hela avsnittet och håller dig till de tydliga orden, kommer du att lägga märke till att kontrasten består här inte mellan de troende döda och de otroende döda, utan kontrasten består ju här mellan de döda troende och de levande troende. Inte ett ord sägs här om döda otroende. Här står det att ”de som har dött i Kristus ska uppstå först”, och därefter ska vi som ännu lever och tror på Jesus ryckas upp till himlen ”tillsammans med dem” (v 17). Han börjar med att säga att de som lever och är troende inte kommer att ha någon fördel framför dem som redan har insomnat i tron.

Källa : http://www.biblicum.se/wp-content/uploads/2017/12/Biblicum_2017-4.pdf