I natt var jag vaken och ägnade mig åt desperat bön
Och jag fick uppleva som texten i sången;
Han Är alltid där.
Vill rekommendera Kid Kumlins vittnesbörd på Berdnt Isakssons sida
Mycket starkt exempel på desperat bön
http://www.dagen.se/livsstil/kid-motte-gud-i-badrummet-1.765032
Efter en ganska tuff månad, då allt inom mig valsat runt som i en tombola, vaknade jag i morse och förstod att jag mitt i allt varit under Herrens behandling. Ordet från Joh.4:23 beskriver syftet:
”Den tid ska komma, ja den är redan inne, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning, ty sådana tillbedjare vill Fadern ha”
Denna sång kom till mig: ”True Believers”
Jag ser idag att hemsidan ”Apg29” är i åskådnings-tagen och kör en gammal repris av Kristusbilden i Kristineberg.
Själv har jag aldrig varit så impad av den bilden, för synar man ansiktet så tycker jag det mer liknar en bild av en trekantig ”alien”.
Då tycker jag mer om bilden som min kompis Vladis tog på mig 2007, och den Kristusbild som framträdde då. Så ser en riktig bild ut på Kristus.
Vad säger ni själva?
Hugget som sten kanske?
Dessutom är den ”profetian” som ofta knyts till bilden i Kristineberg ett eget ”hitte-på”.
– Det finns en del märkliga detaljer i profetian, skriver Christer Åberg och jag är benägen att hålla med.
T.ex detta:
”Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg”.
”Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget”.
Att Jesus Kristus skulle bo i ett berg i Norden är bara trams.
Kanske har de förväxlat det med Griegs bergakung?
Ett härligt möte mån.13 juni
I måndags var jag på en stormarknad i stan och skulle precis gå ut från den, när jag hörde en person ropa:
– Är det du L?
Jag vände mig om och kände igen personen S som var med i samma kyrka som jag på 70-talet och som jag inte träffat på lång tid.
Vi hade ett underbart samtal där S berättade att på den tiden, var S med i kyrkan inte pga. tro på Gud utan det handlade om mänsklig kärlek.
S berättade att livet varit tufft och fick till slut cancer i tjocktarmen.
Men S hade blivit botad och därigenom frälst och fått tro på Gud.
Under samtalet upplevde jag Guds omslutande närvaro starkt och det riktigt strålade liv och ande från S.
Ett härligt vittnesbörd av den tuffe motorcykel-killen Jeff Bride som en dag fick höra Gud tala och Jeff blev frälst. Han behövde inga ”mirakler”eller vara utsatt för sk. ”andliga nådegåvor” utan det var GUDS ORD som förvandlade Jeff.
Se video:
Det finns många nu för tiden som påstår att de fått se Jesus i en syn och oftast kommer sådana berättelser från USA. Eftersom amerikanare har viss smak för ”show” så anser jag deras ”visioner” bara är eget-producerat trams.
En som däremot fått möta Bibelns Jesus är Sherzad Suleiman som blev tillfångatagen och torterad av IS i norra Irak.
Jag blir oerhört gripen av hans berättelse om hur Jesus uppenbarar sig för honom under hans fångenskap.
Sherzads vittnesbörd börjar vid tidpunkt ca. 5 minut in i videon.
Se äkta uppenbarelse här:
Filadelfiakyrkan i Stockholm hade utrymme för 3 000 mötesbesökare. Kyrkan fylldes både på vardagar och i helgerna. Atmosfären var laddad av förväntan och en tydlig Guds närvaro. Hela Sverige berördes av den andliga förnyelsen. Det var vintern 1951 när väckelsen pågick som allra starkast. Vi som då var unga samlades till bön varje lördag natt fram till söndagsmorgonen.
Ett år innan genombrottet var det en bönerörelse där många även fastade och bad till Gud om en väckelse över landet. Pingströrelsen hade varit i en svår kris med konflikter och en smärtsam avmattning. Så kom ”predikantveckan” i början av december 1950. En ung och relativt okänd evangelist talade. Plötsligt såg flera samtidigt hur en eld flammade över konferensgästerna i Filadelfiakyrkan. Samtidigt kom en djup förkrosselse över samlingen med flera tusen pastorer och äldste. Det var tårar och en gemensam bön om fördjupad helgelse. Alla hade gått ned på knä inför Gud. Man omfamnade varandra, bröder som uppträtt i konflikt, bad varandra om förlåtelse.
Väckelsen pågick allt starkare under det år som följde. Det var överfyllda kyrkor, många kom tillbaks till Gud, tusentals blev frälsta. Församlingarna växte. Det skedde övernaturliga under, framför allt blev människor förvandlade av Guds kraft. Gudstjänsterna fylldes av lovsång i tillbedjan. Det var en ödmjuk och förkrossad ton som märktes när rösterna förenades i bönekörer utan annat än stilla pianomusik: ”Jesus kär gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli och när andra du välsignar, gå ej mig förbi.”
Det synliga redskapet i denna förnyelse var den drygt 20-årige evangelisten Algot Niklasson. Vi som upplevde hans framträdande minns heligheten, respekten, hela atmosfären som var präglad av bävan inför Guds genomträngande blick och förväntan inför den helige Andes kraft.
Väckelsen formades utifrån känslan av total ovärdighet och förkrosselse inför Guds helighet. Algot Niklasson hade börjat sin evangelistgärning som 16-åring.
Joel Halldorf har forskat och sammanställt en detaljrik berättelse om förnyelsen och Algot Niklassons betydelse i det som hände.
Det är en omfattande historia som tecknas om Pingströrelsens kris strax innan väckelsen kom och de problem som uppstod och orsakade att denna märkliga besökelsetid också kvävdes.
Joel Halldorf berättar hur Algot Niklasson föddes år 1927, vilket innebär att han i höst blir 85 år! Algot växte upp på ön Rörö i Göteborgs skärgård. Han minns att han ”hörde tydligt Guds kallande stämma redan i femårsåldern”. Redan som 16-åring gick han ut i evangelisttjänst.
En tid innan väckelsens genombrott skrev Algot Niklasson i sin dagbok om hur han bad till Gud. Han ville inte acceptera den andliga stiltje som präglade Sveriges kyrkor.
Han bad: ”O, Gud, bevisa att du lever och hjälp mig. Jag pendlar mellan himlar och helveten. Jag slits mellan ångest och tro. Jag begriper mig inte på mig själv, orkar inte bedja, inte koncentrera mig på själars frälsning, bara rotar i mig själv och finner endast smörja, ofullkomlighet, tvivel och vanmakt.”
Sent en kväll läste han en liten biografi om John Wesley. Den gjorde ett djupt intryck. Den metodistiska väckelsen var också en förebild när pingstväckelsen formades i början av 1900-talet.
Nu bad Algot Niklasson: ”O, Gud, lös mig ur mitt mörker! Du ser mitt famlande. Bara en strimma ljus, Herre! En enda liten strimma blott! För mig till klarhet och giv mig kraft! Det är brytningstid i mitt liv. Visa mig vägen! Lämna mig icke! Jag uthärdar ej eljest. O, min Gud.”
Joel Halldorf har läst dagböckerna och beskriver evangelistens längtan: ”Herre, du vet det. Vad du gör i mitt liv, gör det snart, jag förgås annars.”
Hämtat från bloggen alertsweden länk: http://alertsweden.bloggo.nu/GUD—ge-oss-en-Profet-som-Algot-Niklasson/
Sista tiden har Gud låtit mig komma inför Leslies och Margaritas liv och låtit deras liv tala till mig.
Som en förkrossad våt fläck har jag sjunkit ihop inför Guds Heliga närvaro:
– Hur kan jag?, hur bara kan jag?,
har liksom ekat tomt i mitt inre.
Lesley, 64, har inga ögon, har ett IQ på 58 och sitter i rullstol. Däremot kan han, utan att ha lärt sig sitt instrument, spela Tchaikovskys avancerade pianokonserter och sjunga andliga sånger inför Gud.
Lilla Margarita, 9, har ögon, men jag vet inte om hon har något IQ . Hon kan inte så mycket, mer än att ligga i sin säng och le.
Tack Älskade Jesus, för att jag av nåd fått ta del av Margaritas leende
Det leendet har du etsat fast i mitt inre.
Tack Herre!
Levande Tro 